Innan vi åkte hit till Thailand så övertygade vi Axel om att vi skulle få se massor med apor och elefanter och andra spännande djur.

Väl här upptäckte vi att det inte fanns apor överallt. Åtminstone inte här där vi är. Samma sak med elefanter, det finns tydligen i norra delarna av landet, men inte här.

Däremot har vi sett andra spännande djur, som geckoödlor, en orm (nej mamma, jag lovar att inte lägga upp några bilder), bläckfiskar, fiskar, sjögurkor m.m.

Apor har vi mest sett i burar, inga vilda. Grannen där vi bor nu har en apa som dock sitter fast med kedja, som vi nämnt tidigare.

Vidar är väldigt förtjust i papegojan där vi bor nu. Han vill gå bort och titta på den flera gånger om dagen. Axel tycker mest synd om den, han vill att den ska få flyga iväg.

Eftersom vi närmast lovat att Axel skulle få se elefanter under resan, så åkte vi i förrgår på ”elefant trekking”.
Caroline var skeptisk inför utflykten, för läser man på nätet så står det ofta att de behandlar elefanterna illa. De har kedjor som ger sår, och skötarna slår djuren. Men på stället vi kom till såg vi inget sådant. Svårt att veta hur djuren mår ändå, men men..

Vi kom väldigt nära djuren. Jag får erkänna att jag instinktivt flyttade mig ur vägen när en kom gående mot oss och kom lite för nära. De känns gigantiska!
De varnade oss för den största elefanten som tydligen kunde vara farlig att komma för nära. Men de mindre var inga problem att klappa och hälsa på.
Vi fick åka på en ridtur genom djungeln också. Alla fyra åkte med. Jag trodde att Vidar skulle bli orolig eller otålig, men han satt lugnt och fascinerad hela turen. På vägen tillbaka gick de genom en liten damm. Vattnet nådde elefanterna långt upp på kroppen, och det var kul att se att de använde snabeln som snorkel när de inte kunde andas genom munnen.
Efter turen fick vi mata djuren med bananer. Axel skrattade så han kiknade i skräckblandad förtjusning när elefanten plockade bananen från hans framsträckta hand, det var jättekul att se.