Det har varit lite långsam lunk för oss här på ön det sista, lite trötta o sega hela familjen. Vädret har också varit lite halvmulet och svalare – men snittar väl på en sisådär 25-30 grader, vilket är rätt behagligt. Jag var på en joggingtur o hittade en fantastiskt härlig strand häromdagen. Tänkte vi skulle ta oss dit allihop i morgon. Hoppas det inte blåser för mycket så vi kan bada:)
Städerskan och hennes man har fått en speciell relation till Vidar. Han springer direkt fram till mannen när han ser honom och vill bli upplyft. De går ofta iväg på en liten promenad tillsammans. Och av kvinnan ger alltid barnen något gott att äta och busar med dem. Idag tog hon hand om Vidar en timme när hon såg att jag var überfrustrerad o trött på det lilla söta monstret. Mycket pinsamt att jag fortfarande inte kan deras namn…
Vi har varit en sväng till Bophut och det som kallas för Fisherman’s village också. (”Fisherman’s Village is fast gaining a reputation that stretches way beyond Samui for being the most elegant and well-preserved place on the island. Lined by old wooden Chinese shop-houses, interspaced with a few modern buildings that match the tone, it retains a distinctly Mediterranean feel. This has probably got a lot to do with the fact that it was the main French outpost on the island for many years.” http://www.kosamui.com/bophut/) Åt fantastisk hemlagad glass där och drack en superyummie mangokokosdrink. Mumma. I övrigt blev vi väl inte jätteimpade. Kändes ganska turistiskt även om det var långtifrån känslan i Chaweng där vi var för ett tag sedan. Det var visserligen fina hus och så, men det var knappt man såg dem för alla butiker med pruttilutter och krusiduller. Skönt att komma tillbaka till lugna Plai laem igen.
Det finns fantastiskt mycket bra grejer här. Supergoa människor och vackra miljöer. Men sedan finns det en del man blir ledsen över också. Särskilt miljömässigt. Genom att komma hit som turist bidrar vi ju till en del av sopbergen och den aktuella utvecklingen, men jag vill ändå berätta lite:
Allt säljs förpackat i små plastförpackningar. Vi kommer nog lämna efter oss flera ton plast efter den här resan. Och sopsortering verkar det inte vara tal om. Glömmer varje dag att det inte är någon idé att diska yoghurt-burkarna… Lägg till det att soporna ofta eldas direkt på bakgårdarna om de inte ligger spridda längs med vägarna. Varje morgon och kväll sprider sig röken runt vårt lilla hotell.
Sedan är det alla vildhundar. Har börjat vänja mig lite vid nu, och har insett att de inte särskilt ofta vill någon något illa. Men det är synd att de ska behöva driva runt så här. Vissa ser väldigt risiga ut.
Myggorna. Axel får störst och flest bett. Sedan kommer jag. (Philip får väl något här och där, och Vidar har knappt haft något som väl är.) Oavsett om vi besprutar oss med myggmedel eller inte… Som tur är verkar Axel inte besväras jättemycket av betten. Denguefebern verkar inte vara jättevanlig just här, men den finns definitivt…
Ekologisk mat? Har jag inte sett något av hittills. Men det som säljs på marknaden är kanske till viss del närodlat iaf kan man väl hoppas. Undrar hur mycket ekotänk det faktiskt finns här? Vet att det finns en ekomarknad i Chaweng som är hyfsat ny och som troligen ska hållas regelbundet och sprang förbi en ”organic garden” för några dagar sedan, så det finns en viss medvetenhet iaf.
Alla åker moppe eller bil (helst stor sådan) och tycker vi är konstiga som går överallt. Men några få cyklar har vi faktiskt sett och på samui-kanalen på tv visas cykelpropaganda varje dag flera gånger om dagen. Heja! 🙂
Häromdagen lekte barnen på en lekplats och då började de samtidigt spruta gift på kokosnötspalmerna som växte ovanför så det bara fluffade ned på klätterställningen. De sa att det räckte att barnen höll sig undan i tio minuter. Hoppas de hade rätt. Tänker främst på Vidar som slickar o biter på allt han kommer åt. För att inte tala om allt som fluffade ned i poolen.
Och så allt byggande. Det känns som om det inte finns någon eftertanke bakom allt byggande. Det bara smälls upp hus efter hus efter hus. Infrastrukturen, milijön och samhället hinner inte med. Och det märks.
Nä, slut på gnäll.
På torsdag lämnar vi Koh Samui och Papillon Residence och åker till Koh Phangan. Det ska bli spännande att se den omtalade ön @Therése 🙂 först ut är stranden Haad Chao Phao och Seaflower garden.
Kram och gott nytt år!
Carro och gänget
