Dagen då allt löste sig. Eller dagen då allt höll på att gå åt skogen. Oh dear. Men nu är vi äntligen på Koh Phangan. Först hittade inte taxin som skulle hämta oss från hotellet, så vi höll på att missa färjan (och nästa färja går inte förrän i morgon). Men vi kom fram i sista stund och hann med. Sedan höll vi på att bli av med en av de stora resväskorna eftersom den lagts i högen med väskor som skulle till Koh Tao. Men vi lyckades gräva fram den i sista minuten. Väl framme på hotellet halkar Vidar i duschen. Stengolv. Det gick bra. Landar på mage. Halkar en gång till. Landar på rygg och slår bakhuvudet i den vassa kanten till stengolvstrappan i duschen. Bang. Han skriker ordentligt den här gången. Jag föreställer mig snabbt en ilfärd till akuten med blodet sprutande… Men det gör det inte. Och skriket tystnar efter ett tag. Men det måste gjort riktigt ont. Därefter låser Axel dörren till det andra sovrummet. Lätt som en plätt. Man trycker in en knapp på insidan av dörren. Sen drar man igen dörren och så är dörren låst och kan bara öppnas inifrån sovrummet. Eller utifrån med nyckel. Axel var på utsidan (Vidar också som väl var) när han stängde och vi har ingen nyckel. Inte hotellet heller tydligen. Det funkade inte med en kniv, annan nyckel, kreditkort, eller diverse andra småprylar. Men typ en timme senare får vi, med lite assistans, upp den med en tillbänd pincett. Barnen var lagom läggdagströtta. Jag tänkte precis instruera Axel att aldrig röra den knappen igen när Vidar kommer o tränger sig fram vid dörren. Axel tror att Vidar vill bita honom och puttar till honom så att han dänger i dörrkanten…. Vidar skriker. Jag skriker på Axel och Axel skriker för att Vidar ville bitas. Oh dear. Men det gick bra den här gången med. Nu är vi lite trötta. Vidar har somnat och Axel spelar på Ipaden. Nere på stranden har de tänt lyktor och grillar över öppen eld. Folk sitter o myser med goda drinkar i den ljumma värmen. Det är ett härligt ställe vi har kommit till. En fin strand och massor av yoga runtom som jag gärna skulle testa och jag har bokat in en tid hos en snubbe i närheten för en två timmars medical massage på söndag. (Har mitt vanliga nackont och dessutom en överansträngd axel att ta itu med. Hoppas han kan fixa det.) Dags att sova och ladda om för morgondagen! Kram på er!
4 tankar kring ”Dagen då allt löste sig”
Kommentarer är stängda.
Men herregud!! Skönt att allt gått bra iaf.. Kramar
Huah. Hoppas allt är bra med er nu och att olyckskvoten är fylld för resten av resan… Kram kram
Ja, vad ska man säga. Med ungar i närheten kan allt hända:-) Statistiskt sett borde inget mer kunna hända nu, men å andra sidan bör man inte förlita sig på statistik:-)
Tur i oturen!!! Ibland är det bara för mkt…